Okey jag satt faktiskt uppe till ungefär fyra igår med löjliga tankar om the past.

Igår var jag på maskerad hemma på Knippla(ön utanför göteborg jag växte upp på), var utklädd till Ms. Lovett :)

tyckte det var hur bra som helst, lyckades knåpa ihop hela kostymen från kläder jag redan hade hemma vilket är ett plus.

har inte listat ut hur jag lägger upp bilder ännu så ngt tips??

Jag vet inte om det är ngn annan här som växt upp på ett litet ställe. Det är helt underbart på ett sätt, ingenstans känner jag mig så säker som hemma på knippla. Däremot är det fruktansvärt svårt att sätta gränser, man har liksom levt tillsammans ända sedan man vart liten och vet de mesta om folk. Man har liksom vart med om allt tillsammans så vad är ett litet vänligt retande eller boobtouch among friends?

Sanningen att säga ingenting, jag har aldrig vart så störd av sådant jag kan separera skämt från sexuella trakasserier och jag vet att skämt är allt det handlar om. Men enda sedan jag brukade umgås med alla dessa människor varje helg och få mina privata delar touchade hela tiden har jag blivit mer och mer irriterad på att när man säger ifrån så är man en tråkig jävel som inte kan ta ett skämt.

Jag kan ta ett skämt men jag vill bli respekterad de gånger jag inte vill för blir det tvingat så är det inte längre ett skämt.

Så vad gör jag när jag 20år gammal befinner mig i exakt samma situation, en kille har precis nypit mig i bröstet och skrattar lite gott. Innan jag ens hinner tänka tanken: Jag har pojkvän nu och har inte träffat dessa människor på månader, detta är INTE okej just nu (min pojkvän var inte där vilket får mig att må fruktansvärt dåligt för allt sådant), jag vänder mig om och slår till honom! Jag slår till honom rätt över käften!

En våg av guilt sköljde över mig men gud så det lät! "Gjorde det ont? förlåt det var inte meningen!" svaret jag fick var inte vad jag förväntade mig "Jo det gjorde du, och säg inte förlåt, det var ju jag som gjorde fel"

5år senare och ÄNTLIGEN! Give a little respekt!

åh guuud vad härligt det kändes!

I strongly suggest it :)

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1200122/dimeadozen?claim=3k43et8fsbw">Följ min blogg med bloglovin</a>

Tanken är att jag skall ha någonstans att vända mig då jag har för många tankar flytandes i huvudet, vilket är ganska ofta.

Mina förhoppningar är inte stora, jag hoppas bara att det blir mer än bara en dagbok.

Jag säger att jag kommer skriva för mig själv, men ändå skriver jag till någon vilket är konstigt då jag vet med mig att jag inte kommer dela med mig av adressen någonstans så jag kan inte ens vara säker på att den blir läst.

Önska mig lycka till :)