När jag skriver detta har jag precis kommit ut från en tenta i ett ämne som jag trodde skulle vara intressant då det handlar om hur människor bearbetar information och bilder men som tack vare lärare och lektioner istället varit oerhört tråkigt.

Provet som jag idag hade kände jag mig oerhört oförberedd för och detta bottnar egentligen i att jag inte skapat mig någon förståelse för ämnet under lektionernas gång. Jag tycker det är alldeles omöjligt att plugga inför en tenta om jag inte känner mig säker i ämnet.

Det är inte så att jag förväntar mig att jag redan skall kunna allt inför en tenta bara av att gå på lektionerna men jag känner verkligen att allt (eller i alla fall det mesta) borde i alla fall nämnas, istället har min lärare spenderat tid med att visa oss bilder och experiment som faktiskt inte har något med tentan att göra och som absolut inte har hjälpt vår förståelse för det som vi behövt lära oss.

Jag tycker inte om att klanka ner på en lärare eftersom jag har stor respekt för yrket och verkligen tror att det är svårare än det verkar, men jag blir oerhört besviken och till och med irriterad de få gånger jag kommer ut från en tenta och faktiskt inte känner att jag står till skuld för mitt dåliga resultat, om tentan behandlar ämnen som jag aldrig hört talas om förut kan ju detta inte vara ett resultat av dåligt pluggande lika mycket som dålig förberedelse INFÖR pluggandet.

Under min skolgång har få saker irriterat mig så mycket som när elever ger läraren skit för att de gjort dåligt ifrån sig på tentor osv. när det faktiskt inte haft något med läraren att göra alls, det skall mycket till för att jag ska tro på något ”min lärare gillar inte mig” eller att jag skall uppmuntra något ”min lärare är helt jävla störd, han fattar ingenting och är så jävla dålig”. Men ibland måste jag faktiskt få slänga ur mig ett ”Min lärare är i grund och botten oduglig”.

Konstruktiv kritik!

Håller ni med?