Jag har en liten vän vid namn Joppe.....(ja han heter faktiskt så ;)) Häromdagen gjorde han något som imponerade mig nått så fruktansvärt! Han och Josefine åkte nyligen till London på en 4dagars resa för att bla kolla upp Josses nya skola (hon flyttar dit i sommar).
Några dagar innan avresa ringde han till Josse och ändrade sin biljett.... Ändrade är kanske fel ord... Han avbokade sin hembiljett! One-way alltså! Bara sådär! Inga planer, ingen aning om vart han skall bo, ingenting! Han hade oerhörd tur då han fick ett samtal från en skola som sa att han blivit antagen och att han skulle börja följande måndag!
Fattar ni eller?? Hade han inte tagit den chansen och bara bestämt sig för at inte åka hem så hade han missat den här skolan och kanske vart fasst i sverige för all framtid(Dramaqueen)!!! Så himla kul, och ironiskt att det faktum att han var modig nog att åka till London utan några planer alls landade honom en plats på en skola!
Jag vill bara säga Grattis till Joppe och jag tror ni alla hållwer med mig när jag säger att detta vart jäkligt starkt av honom! Jag är så stolt :)(jag kan ju låtsas att han är min son eller nått och gråta en tår..) Joppe i hans Essä
Ja fyfan, nu är det definitivt... Jag har levt på förhoppningen av att min programmeringstenta (som förövrigt är imorgon >.<) skall utföras på en dator men ack, så fel man kan ha! Imorgon förväntas alltså jag och mina klasskompisar skapa små och stora kodsnuttar, hela metoder in fact, på PAPPER!
Vad fan! med dagens teknologi tycker man ju att man borde kunna utföra testen digitalt!
Men å andra sidan kan man ju också tänka sig att "Institutionen för data- och affärsvetenskap" skall ha ett välutformat proffsigt välfungerande intranät,
att lärare i presentationsteknik skall ha PP-presentationer utan några flygande objekt,
eller att lärarna på "Pedagogik" skall vara ens en gnutta pedagogiska...
Jo så har man blivit en sån där gnällig, klängig flickvän.... "Va, men du har ju slutat. Ska du inte sätta dig i soffan med mig.... Vaddå, jobba mera!? Men du slutade ju för längesedan... Kom och sättt dig med mig nu, du jobbar ju ihjäl dig!! Okej men bara 30min till!"
Mina P-piller tar slut om 2 veckor och jag, mitt nöt, har inte kommit på att ringa ungdomsmottagningen förrän idag! jag är så oerhört slarvig när det gäller mina piller. Jag vet ju hur viktigt det är att jag tar dom! jag är fullt medveten om att en liten miss kan göra mig gravid! Men ändå så kommer jag på mig själv med att behöva räkna och kolla för att se om jag är okej eller om jag gått över gränsen för när man bara kan slänga i sig det piller man missat och fortsätta som ingenting.
Idag hade jag iallafall jävla tur, "Jag har inga tider inom två veckor" sa barnsköterskan när jag ringde "förutom idag då?". Yes! Jag satte av till ungdomsmottagningen vid SKF(som förövrigt ser ut som en knarkarkvart från utsidan) Bara för att veta att jag missat mitt möte som var HALV 2 och inte 2 som jag trodde. Jag fick iallfall komma in på kontoret en snabbis och rätt som det är går jag därifrån med ett recept för RINGAR!
Ja! Du hörde mig rätt! ringar istället för piller! Ringar som man.. ja... sätter IN och låter sitta där i 3 veckor innan man behöver byta! Det gör inget om man hamnar efter en dag eller två utan man byter den bara då istället! Och vet ni, man kan registrera sig på en hemsida som PÅMINNER dig när du behöver byta den! Hur Awesome är inte det!?
Man trycker ihop gummiringen och sätter in den som en tampong, sedan fäller den ut sig och sätter sig runt "väggarna". Tydligen känns det ingenting och när jag frågade hur det var vid sex svarade hon att det inte alls brukar kännas för killen, en del killar hade tydligen tom sagt att "det var skönt med extra friktion". Jag tyckte dock detta verkade knasigt och kollade på henne lite misstänksamt. "Ja men om det skulle skava så kan du ta ut den i upp till 3timmar" - works for me!
Jag är dock lite orolig.. tänk om jag inte får ut den.... hemska tanke.... jaja... Here it goes! *gulp*
P.s. Anledningen til at jag inte bytt innan är att jag trott p-pillar var det enda preventivmedlet som faktiskt kan kontrollera blödningarna men det stämmer INTE! Med P-ringen är det precis lika enkelt att hoppa öve mensen, man sätter då helt enkelt in en ny med en gång istället för att ha en "ring-fri vecka" och kan på så sätt skjuta upp den 3veckor.
Nu har jag ett break från tenta-plugget och jag kom precis ur ett vääälbehövt bad!!!
Jag har skopat ut alla dessa Play-kanaler, kanal5,tv3,tv4,tv6 etc etc och hittade på tv6play den första episoden av Familjen Jackson!
Första avsnitten är faktiskt inspelat en vecka innan MJ(RIP) gick bort och det är väldigt intressant och känslomässigt att se! Det var ju trots allt 4 andra små pojkar i The Jackson 5 men det känns som om de nästan fortfarande glöms bort lite. Det är rätt konstigt för äve om jag älskar både jacksons och MJ's musik har jag aldrig varit ett fullfjädrat fan, men jag har alltid tyckt att deras historia varit väldigt intressant!
När jag var liten hade min Farmor en inspelad dokumentär som gjordes när de allihopa fortfarande var väldigt unga och jag minns att jag såg den dokumentären om och om och om igen!
En del har fastnat speciellt i mitt huvud.... En av bröderna berättar om när Michael kom in i målbrottet, både hans hy och hans röst var extremt påverkat ... Ett fan, en äldre dam, kom fram till dem och sa "Ååååh, var har ni lilla söta Michael?", Michael steg då fram och sa "här är jag" och med ett äcklat ansiktuttryck sa damen "Men nej, du som var så söt".
Detta har verkligen etsat sig fasst i huvudet på mig, jag tyckte alltid det var så hemskt.
Här är iallfall första episoden på Familjen Jackson!
När vi köpte in saker till lägeneheten efter att vi först flyttade hit envisades J med att köpa en unoversal-fjärrkontroll. Den han egentligen ville köpa kostade 4000.- men jag lyckades på något sätt övertala honom om att det var lite väl dyrt och han nöjde sig istället med modellen ett snäpp sämre, för 2600 KR (jag vet men det gick inte att rubba honom)! Nu har han iallafall tröttnat på den, även om den knappt använts, och jag har lagt upp den på tradera
Den fungerar så att man installerar den via datorn för att den om man t.ex. trycker på "se på dvd" skall sätta på alla komponenter du behöver, och sätter dem på rätt kanal, för att se på DVD. Den kan även synkas med dimeerswitchar och i stort sätt alla elektroniska makapärer!
Så om ni är intresserad så finns den här: Harmony 1000 - tell you're friends ;)
Mitt största problem medan jag studerar är min vanligtvis obefintliga kreativa sida! Låter detta dumt?
När jag är uttråkad, dvs. på en föreläsning, när jag försöker studera eller tom på jobbet vandrar min fokusering iväg... Jag kommer oftast upp med as-bra idéer för ALLT ANNAT än det jag skall göra just nu! Men det är inte det värsta... När jag väl börjat tänka på en sådan här grej försvinner jag mot mitt bättre vetande in i en icke-existerande värld där jag glömmer bort ALLT runtomkring mig, jag menar verkligen allt! Det kan faktiskt bli ganska läskigt eftersom jag kan sitta på en spårvagn och kolla ut genom fönstret men inte inse att jag åkt för långt förrän 2 hållplatser in i Bergsjön!
Nu sitter jag i alla fall här och försöker Tenta-plugga! Det är ytterst viktigt att jag koncentrerar mig då jag inte kunnat koncentrera mig på någon av lektionerna och därför fattar ingenting, men nu har en av de här idéerna smugit sig på och jag kan bara inte tänka på annat! Det hade varit så himla kul och jag förlorar ju inget på att testa, i bästa fall kanske jag kan tjäna lite extra pengar! Jag skall undersöka (EFTER JAG PLUGGAT) och återkommer senare!
Först var jag ju som sagt hos tandläkaren, min nya tandläkare är heeelt awesome! måste komma ihåg att berätta om honom imorgon!
Sen har jag förberett mig lite inför veckans tenta-plugg! J fick akut-genomsöka hela mi dator efter en recovery-file av mitt arbete eftersom mitt Word lägger ner om jag skriver för mycket, smidigt.
Nu är jag och J ompysslade av Råbin! Han har diskat och lagat flygande jakob!! De hade glömt jordnätter vilket jag inte tyckte gjorde så mycket men när jag hällde upp mat visade det sig att Råbin hittat ett substitut.....
Jag har naaada pengar att shoppa onödiga kläder just nu men jag kände att jag bara måste tipsa om denna klänningen från Bubbleroom
Precis som min lila klänning kostar denna bara 149:-! jag blev iallafall lite småkär men det kan ju vara för att jag äälskar mönstret! Klännigen finns iallafall här!
Jaha, nu står jag och sorterar dyblöta sängkläder från halvtorra sockor! Varför??? För att jag hade bråttom igår när jag tvättade och nu måste jag lufttorka 5 maskiner tvätt i lägenheten!
Förresten.... borde jag fundera över varför 2 av dessa fem maskiner var svarta, två vita (varav hälften sängkläder) och en resterande färger? Vad för slags färglöst liv lever vi i denna lägenheten egentligen!?
Varför? För att jag glömmer vad jag tänkt skriva så fort jag sätter mig framför datorn :P! Plus att jag har det allmänna humöret när ingenting känns viktigt nog, efter 5min uppmärksamhet känns alla ämnen onödiga.
Jag har iallafall haft en helt perfekt helg!
Inte för att något speciellt har inträffat, jag har inte fått jobb, jag är ännu inte rik och jag har inte heller fått ett patr extra femtusen miljarder hjärnceller för att hjälpa mig med uppkommande tentor MEN.... Jag har haft en perfekt balanserad helg!
Ni vet de helger man suttit hemma och inte gjort någonting?
-Visst känns det då som en bortkastad helg för att man hade kunnat göra så mycket annat!?
Ni vet de helger då man går ut och håller på och flänger fram och tillbaka hela helgen? Visst känns det som en bortkastad helg för att man inte fått den vila man behöver!
Visst är ni med mig!?
Mina helger brukar luta liiite mer åt det första alternativet, mest eftersom jag och J inte kan komma på något att göra! Denna helgen dock var som sagt perfekt :D!
Tillräckligt med family-time på fredagen då Isac var här och hälsade på mig och J, vi spelade "Pass the pigs"(urkul!!!) och massa Tv-spel!
Lördag var en perfekt balans av slappning, spännande film: Lawabiding citizen (Så crazy bra! jag satt och bet i en kudde hela filmen för att jag var så spääänd!) Vin och quality time med J och gammal musik med tillhörande minnen och framtidsfuneringar!
Söndag, idag, har också vart helt über gött! Promenad i slottskogen, visit till sälar och pingviner. Tvättning av kläder och avslut med en musik-quiz på "Notting Hill"-pub vid järntorget!!(Quizzen var dock very sucky och nästa gång blir det nog nån annan gång!)
Ännu en dag lider mot sitt slut och nu ska jag och J snart hämta Isac för en sleepover han längtat efter länge! Jag kankse också får chans att leka med honom lite... om jag slänger xboxet ut genom fönstret :P men så kan det gå when you're fighting for attention!
Det finns inget värre humör en det som kommer utav penga-bekymmer och som student är detta humör konstant! Fy farao! Det känns verkligen som om man går i cirklar, hela månaden går man bara och väntar på att månaden skall ta slut så att man vet att det inte kommer finnas fler utgifter för denna månaden, sista veckan brukar jag uppleva en enorm lättnad då jag vet att det ända jag behöver göra är att köpa mat i en vecka. Första veckan i månaden måste jag stoppa mig själv, jag får känslan att jag precis ärvt en stor rikedom och aldrig behöver tänka på pengar igen!!!! Men så är det ju naturligtvis inte och andra veckan får jag lida av alla små inköp jag inte kunnat stoppa mig själv från att göra. Mitt lägsta mål för framtiden är att jag skall ha tillräckligt hög län för att kunna leva ett vardagsliv utan att behöva tänka på pengar.... jag förväntar mig inte ett liv där jag utav att blinka kan inhandla en ny bil eller byta ut min garderob men jag måste väll iallafall kunna köpa en cola utan att göra komplicerade matematiska uträkningar i huvudet.... Eller???
För mycket länge sedan hade jag en underbar kompis, även om jag egentligen inte gillar att använda termen var hon nog min allra bästa vän. Det var en sådan vänskap som liksom bara var menad att finnas! Vi träffades nämligen helt slumpmässigt först på lågstadiet, vi blev då inte kompisar och umgicks knappt, sedan på högstadiet då vi sprang på varandra av en händelse på en kurs som vi båda tog fast i olika grupper, sedan började vi naturligtvis på samma skola och det var liksom ment to be. Jag spenderade nästan hela mina skoldagar (ja även på mina lektioner) med henne och hennes klass där jag senare fann ännu mer kompisar som vi konstant umgicks med men hon blev också riktigt nära vän med mina kompisar.
Sen skaffade hon sig en pojkvän, men det stoppade oss minsann inte! Jag var nog ett riktigt pain in his ass för inte bara var jag aaaalltid där utan vi klickade liksom inte, det var inte så att vi bråkade eller så men det var liksom alltid knasigt mellan oss.
Hon gav dock inte upp och med skinande humör näst intill tvingade hon oss att bli riktigt bra kompisar så efter några månader var vi ett gött gäng blandat av hennes och hans kompisar (samt mig).
Tiden gick och det blev ganska knasigt mellan oss. Jag kände liksom att jag på något sätt förlorade henne, det sårade mig väldigt mycket även om jag inte förstod det då. För någon anledning (även om jag inte kunde sätta fingret på det) så var hon inte sitt vanliga själv. jag umgicks mer med honom och hans vänner en henne och ringde det i min telefon så var det oftast han sägande att *** undrar om du vill komma hit för vi skall ses allihopa... etc etc. Det var alltså så att hon som bett honom ringa.
Sedan tog det slut mellan dem. Det var ett vanligt avslut på en relation med en hel del bråk och utstormanden, jag minns att jag pratade om det med en gemensam kompis och vi sa båda två att vi faktiskt inte visste vad vi skulle ta oss till om det tog slut mellan dem. Jag vet att jag pratade med henne om det någon gång men om jag såg lite av henne innan såg jag mindre av henne nu. Jag var som sagt sårad och jag kände mig olustig när vi försökte umgicks.
Hon förlorade många vänner med det avslutet. Vi var ofta hemma hos honom och nästan alla våra gemensamma kompisar var killar, han verkade ha det lättare att låtsas som ingenting vilket resulterade i att våra kompisar kände sig mindre olustiga med honom och hon började mer och mer känna sig utfrysen. jag vill tilläga att detta inte var någons mening men det var trots allt det som hände. jag slutade kort efter umgås lika mycket med denna kompisgrupp och hon började också umgås med andra kompisar. Vi träffades en gång för en fika och även om det fortfarande kändes konstigt fick hon iallafall ur sig att hon känt sig sviken av mig, jag bad om ursäkt och vi kom överens om att försöka börja umgås mer, vilket dock inte hände.
Sedan dess har vi träffats några gånger. Vi har sprungit på varandra på stan och setts på fester och sådant men vi har aldrig kunnat prata ut ordentligt. Jag har känt att det vart stelt mellan oss och skyllde detta på att vi växt ifrån varandra. Dessutom vägrade jag inse att jag gjort fel och skyllde inom mig hela grejen på att hon vägrade släppa det förflutna. Vi träffades på en fest hos en av mina kompisar en gång. Det hade då gått väldigt lång tid sedan the break-up och jag såg faktiskt fram emot att träffa henne, dock lev detta inte som jag tänkt mig utan kvällen spenderades kallt mellan oss, tom när vi satt och pratade med samma person undvek hon att tala med mig direkt och visade väldigt tydligt (dock kan detta vara en inbillning från min sida) att något vart fel genom att krama och prata med alla utom mig.
Häromdagen tog det dock en helvändning. Jag har länge varit ledsen att vi inte umgås men jag har skrivit av det som att vi faktiskt har växt ifrån varandra, det kändes ju logiskt eftersom det var ungefär 4-5 år sedan vi senast umgicks med henne som riktiga vänner. Häromdagen sprang jag dock in i henne ute på krogen, jag sken upp och försökte starta ett samtal, hon svarade artigt och frågade saker som "hur mår du? vad gör du nu?" tillbaka men så fort hon fick chansen ursäktade hon sig och gick till sina andra vänner.... Jag stod kvar som ett fån, jag har blivit den där tjejen hon en gång var kompis med och som bara inte vill släppa på denna lilla vänskap man hade och därför tvingar fram halvstela samtal.
Det brast... Jag satte mig ner igen och började gråta... min andra kompis kom tillbaka från baren, jag talade om för henne i en viskning vem som var där och jag fick sedan tillbringa 5min för att tvinga tillbaka tårarna. Sedan dess har jag inte kunnat släppa det, skuldkänslorna jag haft tidigare år kom tillbaka och jag mår absolut skit. Jag klarar inte av att tänka på hur jag har svikit henne, min en gång allra bästa kompis.
I förrgår skickade jag en vännerförfrågan på facebook och idag insåg jag att hon måste ha nekat den..... jag kan inte riktigt sluta tänka på henne och ångra hela grejen. Jag har insett vilken dålig vän jag varit och jag har även insett att allt detta hände för att jag kände mig sårad, jag har insett att jag knappt längre umgås med våra gemensamma kompisar och det känns som att detta har en koppling med mitt absolut sjukt-dåliga samvete.
jag vill be om förlåtelse men vet inte riktigt för vad, det är ju trots allt 5år sedan och vem vet, det kanske inte ens är därför hon inte vill prata med mig.
Jag pallar inte riktigt det här och förstår inte vad jag skall göra... Nu försöker jag bara skriva av mig allt.. J kommer snart hem ÄNTLIGEN och då vill jag inte direkt sitta här och gråta. ursäkta det långa inlägget....
Jag och Felicia har pluggat hela dagen så innan middagen tog vi en välbehövd promenad ute på "slingan"... jag är ju fortfarande på Knippla och här heter alla platser precis vad de är t.ex:
Badplatsen heter Badet
Lekparken med mycket träd heter Parken
Lekplatsen utan träd heter Prärien etc etc
Slingan är alltså en liten stig längst "bak" på ön (Yes, Knippla har ett fram och ett bak... gissa vad vi kallar "Framsidan"? Yes, Där framme!)
Felicia på promenad på slingan
Jag har gått ner mig i ett kaninhål :) Alice? (Taget av felicia)
Varför lägga på pärlsocker på negerbollarna när de ändå aldrig sitter kvar..... Smidigare kanske att ta en munfull av negerboll och en munfull av pärlsocker för att ändå skapa en bra blandning :)?
Min mormor är världsbäst, jag vet inte vad jag skulle göra utan henne!
Den lila klänningen jag beställde häromdagen var lite förstor, men inte tillräckligt förstor för att en small skulle passa (om du förstår vad jag menar :P) och vad gör jag då? Åker till mormor såklart! och passar på att ta med mig min favorit-väska som vart sönder i nära på ett halvår nu!
När jag kom till mormor satt hon och stickade och det låg några über snygga sockor på bordet. "Du kan få dom om du vill" sa mormor. Jag blev så klart helt överlycklig och mormor säger
Mormor: "Vill du ha ett par strumpor också?"
Jag: Men vaddå? Det här är väll strumpor?
Mormor: Nej men detta är ju sockor!
Jag: Det är väll samma sak?
Morfar: Men är du inte klok unge, lär dom dig ingenting i skolan?
Tydligen är sockor de med långa "skaft" (eller vad man skall säga) och strumpor är de andra... eller tvärtom.... Sånt lärde iallafall jag inte mig i skolan!?
Ja här är iallafall en bild på min sockor... eller strumpor... ett par iallafall :P
Sen fixade mormor min väska på en sekund ungefär och utrustade mig med knappnålar, en synål och lite tråd eftersom jag beklagat mig över att jag inte har några nålar hemma :) mormor är bäst....
Sen kom jag iallafall hem till det här: Josefine... Jag tror det är en cat-fight pågång, vem kan vara bäst tro ;)
Jag visste att detta skulle hända! Har för längesedan börjat leta efter en klänning till bröllopet jag skall på i sommar och var jätte-orolig att jag aldrig skulle hitta något, jag hatar att handla klänningar för jag blir så osäker! Igår gick jag dock in i en affär och köpte faktiskt en klänning (som jag var litet osäker på).. varför? För att JAG VISSTE ATT DET SKULLE HÄNDA, så fort jag bestämt mig för att behålla klänningen men kanske låna en annan klänning av min mamma om jag ångrar mig närmare bröllopet så loggar jag in på Bloglovin och vaaaaad ser jag!?