Varför tycker jag det är den värsta känslan? Jo. därför att den leder till femhundra andra hemska känslor.

Let me explain....

Avundsjuka gör dig arg och irriterad (vilket kan leda till dåliga händelser i sig, off course.)
När du vart arg och irriterad fyller avundsjukan dig istället med självömkan, som sedan leder till tvivlan, som sedan ger dig dåligt samvete, som sedan gör dig deprimerad, som sedan gör dig arg och irriterad på det faktum att du var avundsjuk redan från början.

Denna avundsjuka behöver inte grunda sig i någon sorts kärlekstriangel utan uppstår oftast vid de mest triviala tillfällena i ditt liv.

Idag t.ex. så är jag hos mina föräldrar då J åkte till en kompis på öckerö, detta gör vi ofta och det brukar inte skapa några problem då jag älskar att spendera tid hemma, men idag blev jag avundsjuk. Jag ringde och pratade med J och hörde flera av våra kompisar i bakgrunden och J förklarade vilka som var där jag la på och kände mig helt plötsligt väldigt utesluten, jag insåg att detta är mina kompisar och det har ändå gått säkert minst ett halvår sedan jag umgåtts eller ens pratat med många av dem. För något år sedan hade det varit en självklarhet att jag var där var och varannan helg och nu... är det bara inte det längre...

Jag befinner mig just nu i stadiet "arg och irriterad på det faktum att du var avundsjuk redan från början" eftersom jag mycket väl vet att jag faktiskt är välkommen om jag vill komma och att det faktiskt, tekniskt sett, är jag som uteslutit mig själv från denna och många andra kompisgrupper. Varför? who knows! Utan några försök till dumma undanflykter och ståendes face-to-face med mig själv så har det bara blivit så... och det är mitt eget och ingen annans fel so, get a grip.

But please tell me... är det någon annan som får sådana här sjuka infall av avundsjuka? för jag kan ju lova att jag inte hade dem lika ofta förr i tiden